Vila i frid, småkompisar

För 4 och 6 dagar sedan så föddes två marsvinskullar med fyra i varje. När de är så många så är det lätt hänt att några föds mindre än de andra och kan även vara svårt för dom att komma åt maten. De var alltså 8 "syskon" som delar på två mammor. De som föddes väldigt små blev bortknuffade av syskonen när de skulle slåss om att bli matad av sin mamma. Jag började stödmata de två minsta och tänkte "det är klart de klarar sig, de verkar pigga". Men igår kväll så dog den minsta helt plötsligt utan att vusa någea tecken på att må dåligt förutom lite trött :( Hittade då den andra lilla krabaten liggandes och flämtande. Han var döende. Satt då och stödmata med morotspuré och vatten mellan 23-tiden och halv 4 på morgonen. Först åt han och fick i sig vätska men blev svagare ändå. Kändes så tråkigt för mamman brydde sig inte och alla andra marsvinen ignorerade honom och t.o.m sprang över honom så han skrek. Tillslut orkade han inte ens hålla upp huvudet så han kippade efter luft och "skrek" då och då av smärta :( Gjorde en fin bädd åt honom i ena hörnet i buren så han fick somna in med familjen men de skulle inte kunna trampa på honom. Gick och la mig och tänkte att han skulle vara död när jag vaknade nästa morgon, men han levde fortfarande. Han pep och skakade. Slutade att andas inland och börja sen rycka i fötterna som nu var blåa. Vatten bubblade upp ur nosen och man hörde hur ansträngande det var för han. Ville att han skulle somna in så han slapp lida. Och bara nån timme senare så somna han in. 
Tycker det är sorgligt, för även om du är liten eller stor så är det en personlighet som förtjänar att få leva. Tråkigt att de som är mindre blir bortputtade och dör :'( har förlorat marsvin tidigare men var hemskt och se när han led och de andra bara trampade på honom medan han dog..
Vila i frid iallafall. Bättre i marsvinshimlen än att lida här. 

Några bilder när de var nyfödda








Kom ihåg mig?