vila nu i frid..<3
Nu är begravningen avklarad och så. Det är mycket som fortfarande inte sjunkit in än.
Min faster har precis kämpat sig igenom och vunnit mot cancer nu, vilket är otroligt positivt och skönt!
Men farfar har lämnat oss precis efter 6 månader (eller mer?) kämpandes på sjukhuset. Livet är så orättvist.
Min faster har precis kämpat sig igenom och vunnit mot cancer nu, vilket är otroligt positivt och skönt!
Men farfar har lämnat oss precis efter 6 månader (eller mer?) kämpandes på sjukhuset. Livet är så orättvist.
Då jag var upp flera helger på raken och hälsade på honom på sjukhuset så log han alltid när vi kom. Det har han alltid gjort. Han har haft cancer längre än vad jag har levt! Men jag har aldrig sett honom sjuk. Han har alltid lett mot så jag har aldrig sett honom riktigt dålig, förrän i somras/höstas.
Och flera gånger när vi var där, visste att han skulle gå bort vilken dag som helst, så brukade han säga "När jag kommer hem..." Han sa att han skulle komma hem. Vet inte om han var inställd på det, eller sa det för att hålla sig positiv - men han har aldrig visat att han varit sjuk
För mig kommer han aldrig vara borta. För mig kommer alltid farfar sitta där hemma i Lövberga och röka pipa eller snickra och hålla på med bilar och allt han gillade. DÄR kommer han alltid att vara för mig. Han är inte borta. Han finns alltid kvar.
